Hundutställningsintresset för de skotska raserna

skye_TerrierSärskilt de långhåriga skotska hundraserna används flitigt på hundutställningar runt om i världen p g a sin numera vackra, välvårdade päls.

Men från början hade hundarna inte den otroligt långa pälsen som de har idag och då var de också bättre lämpade för grytjakt eller för att jaga småvilt på åkrar och i skogen. Med sin ofta förekommande eleganta hårbeklädnad (särskilt Skye terriern), kan de inte längre användas inom detta område, trots att de sannerligen har kvar sin jaktinstinkt och sitt envisa, säregna humör.

Idag är de flesta “skottar” familjehundar och är till för att hålla människor sällskap men förekommer även frekvent på utställningar och är numera kända för att vara lite fisförnäma. Men det är ju trots allt människorna som har valt att ge dem den stämpeln. Den engelska drottningen Victoria hade Skye terriers och rasen har också sedan blivit populär hos adeln. Detta har också bidragit till deras efterkommande rykte som modehundar.

De första utställningarna

Den skotska terriern blev portad från den första utställningen 1860 efter att en man vid namn James Morrison hade skrivit den första rasstandarden. Hunden var då brindle eller spräcklig. Standarden kom sedan att skrivas om för att lägga till mer pälsbeklädnad vid mage, ben och ansikte och pälsens färg skulle bli övervägande svart. Därefter kom hunden mer och mer att anpassas som sällskapshund. Samma sak gäller andra skotska terrier-raser som från början i stort sett såg likadana ut och användes till samma saker. Uppdelningen av dem började på den senare hälften av 1800-talet men erkändes först senare var för sig.

I Sverige blev den skotska terriern så populär i början av seklet efter att ha setts på hundutställningar redan 1901, att en del uppfödare äventyrade rasen med tveksamma uppfödningsmetoder och standarder. Som tur var vände man den olycksamma trenden och lyckades komma på rätt köl igen och idag har de svenska skottarnas uppfödare mycket bra rykte i världen. Idag anordnas hundutställningar i Sverige tack vare klubbarna och SKK (Svenska Kennelklubben) som också har sina regler för varje utställningsras.